”Tors färd till Utgårdaloke” handlar om en färd till jättarnas land för Tor och Loke. Det börjar med att Tor och Loke övernattar hos en bondfamilj. När Tor och Loke ska fortsätta sin resa så tar de två bondbarn, Tjalve och Röskva, mot deras vilja. Dagen efter söker de nytt nattläger, denna gången är det inte som de tänkt sig. De tror att dem hittat ett helt vanligt hus men det visar sig att det var något helt annat. Under natten så hörde de i huset ett mycket högt ljud flera gånger. På morgonen så gick Tor ut från lägret och såg då jätten Skrymer sova några meter från huset. Jätten vaknade och startade en konversation med gänget. Det visade sig inte vara ett helt vanligt hus, det var hans vante. Skrymer var inte medveten om att Tor och hans följe övernatta i hans vante. Jätten frågade Tor om han vill följa med honom och Tor sa ja. Solen tittade fram och morgonen var här. Tor och hans följe gör sig redo att gå till borgen Utgård, där Utgårdaloke levde. Skrymer visade vägen på plats, önskade dem lycka till och gav också några råd. Skrymer
gick norr ut till fjällen och Tor och gänget gick öster ut.
De kom fram till jättarnas borg och träffade Utgårdaloke vid porten, som var kung. Tor och hans vänner utmanas i olika tävlingar för att bevisa att de är värdiga att komma in i borgen. Varken Tor eller hans vänner klarade av dessa utmaningar för att utmaningarna var omöjliga att klara av. Det visade sig att Utgårdaloke var samma jätte som Tor och han följe träffade i skogen. Tor och hans följe blev avvisade från borgen och hade en konversation med kungen som gjorde Tor väldigt arg. När han tog sin hammare och ville slå till Utgårdaloke försvann både han och borgen. Tor och hans vänner vandrade tillbaka till Trudvångarna.
Analys
Det typiska för den här historien, som brukar uppkomma i texter från den nordiska medeltiden, är att den handlar om gudar. Under den nordiska medeltiden skrevs nästan bara historier om hjältar och gudar, vilket gör den här sagan väldigt typisk för sin tid då den handlar om guden Tor. Ett annat drag som gör denna historien typisk för sin tid är personbeskrivningarna av karaktärerna. Det finns inga beskrivningar om deras inre, utan det beskrivs genom deras handlingar. Till exempel från texten där Tors bror Loke utmanar jätte i att äta så mycket som möjligt. På det sättet får man reda på en egenskap hos Loke genom hans handlande, vilket är ett väldigt typiskt drag från den nordiska medeltiden.
Typiska drag för sin tid uppkommer nästan hela tiden i texten. Ett drag som uppkommer väldigt ofta är att historien är väldigt ordknapp vilket är väldigt vanligt i texter som framkom under den nordiska medeltiden. Exempel från berättelsen: ”Men vid midnattstid vart det svårt jordskalv, så att jorden gick i vågor under dem och hela huset skalv.” Här visas tydligt att de inte direkt beskriver vad som händer utan talar lite mer i gåtor. På detta sätt undviker de även att skriva ut alla ord som de menar, vilket är typiskt för epoken, att skriva mer i gåtor och med mindre ord än vad vi skulle göra i våran tid.
Denna saga kan också kopplas till samhället som var under den nordiska medeltiden. Kvinnor hade nästan ingen makt under den här tiden och det visar sig i texten. Alla karaktärer är män, förutom en bondflicka som inte har någon större påverkan i historien. Detta är ju ett drag som har påverkats av samhället, om historien till exempel hade skrivits i våran tid hade det förmodligen varit med fler kvinnliga karaktärer. Samhället var verkligen inte jämställt på den tiden vilket också påverkar hur författare skrev sina berättelser. Sedan, som jag har nämnt tidigare, är det väldigt typiskt att sagorna handlar om hjältar och gudar. Det är ju för att människorna under medeltiden ville skriva om större saker än vardagliga problem, vilket visar sig i de flesta historierna och speciellt i ”Tors färd till Utgårdaloke”.
Efter att ha läst inlägget förstår vi att nordiska medeltidens litteratur är olik romantikens litteratur. Ni berättar att man i litteraturen ofta var ordknapp vilket är mycket olikt skrifterna från romantiken, här var man istället mycket beskrivande och använde ofta naturen för att skildra känslor och dra liknelser.
SvaraRaderaHej Medeltiden!
SvaraRaderaRenässansen var epoken som kom efter medeltiden och därför kan man se vissa likheter. Men eftersom vi har slutet av renässansen har det hunnit gå en lång tid av förändringar. Det finns flera stora skillnader mellan dessa texter och epoker. Som ni skriver i er analys står jättar och Gudar i centrum vilket renässansens största skillnad är att de tar avstånd ifrån gudar. Renässansen trycker mycket på att det är människan som ska stå i centrum och inte kyrkan eller Gudar som i eran text. En likhet är att man kan skapa en uppfattning om människorna utifrån deras handlingar. I renässansen får människan en större plats med dess tankar och handlingar vilket man även får följa och läsa om med Loke. Ett exempel på det är till exempel att Hamlet agerar på flera olika vis när mamman gifter sig med hennes före detta mans bror.
Kvinnan hade även en väldigt liten plats under vår tid. Kvinnan fick inte ha någon stor påverkan på val av man eller ha något ordentligt arbete. Kvinnan fick det arbetet som ingen annan ville ha och fick ansvar över familjen som ansågs vara tillräckligt enkelt. Däremot en skillnad mot eran där det inte fanns några direkta kvinnliga roller finns det flera kvinnliga roller i våra berättelser. Kvinnorna har inte samma makt och plats som männen vilket man kan se en koppling med i eran text.